Generation Z - Generation kredit?
Torsdagskväll i november. Uttråkad. Mobilen glöder i mörkret. Skroll, klick, skroll, klick. En jacka dyker upp i flödet. Den där. Precis den du letat efter. Klick. Klarna. Kredit. Ett par sneakers till? Varför inte? Boka hudbehandling? Jo. Klick. Delbetala. Klick. Det löser sig nog. Klick.
Det känns smidigt – nästan för smidigt. Och det är nog precis där problemet ligger. För många unga (och ja även för många över 25 år) är det här beteendet inte bara ett undantag, utan ett normaliserat sätt att förhålla sig till pengar och inköp. Köp nu, betala sen har blivit en snabb lösning som möjliggör ett annars omöjligt konsumtionsmönster. Snabba lösningar är som de flesta vet inte optimala och effekten är ofta långsiktiga ekonomiska problem. Fakturor som hopar sig, krediter som växer. Och så en dag ligger det där, brevet från Kronofogden. Vid årsskiftet 2023/2024 fanns 417 248 personer registrerade hos Kronofogden. Av dessa var cirka 31 000 i åldersgruppen 18–25 år, vilket motsvarar ungefär 7,4 procent av det totala antalet skuldsatta. Det är viktigt att notera att även om andelen unga vuxna med skulder hos Kronofogden har minskat under de senaste tio åren, har det totala skuldbeloppet för denna grupp ökat. År 2023 uppgick skuldbeloppet för 18–25-åringar till drygt 18 miljarder kronor.
När lånen blir till kläder är det bara skulderna som återstår
Överkonsumtion har verkligen blivit en normaliserad livsstil, en livsstil som vuxit till en ond spiral och som kan skapa situationer, nästintill omöjliga att ta sig ur. Att leva med kreditskulder leder till ekonomisk stress, vilket också är en stor orsak till psykisk ohälsa bland unga- och äldre. Oron över att inte kunna betala räkningar och känslan av att inte ha kontroll över sin ekonomi medför en konstant press och en känsla av maktlöshet. För många är konsumtionen en kortvarig tröst – något att luta sig mot när ångesten smyger sig på. Problemet är bara att trösten är extremt dyr, både för plånboken och för det psykiska måendet.
Vi lever i en tid där lycka allt för ofta kopplas till inköp och ständig bekräftelse. Sanningen är dock att slentrianmässiga och oplanerade inköp oftast levererar motsatsen. Om du får frågan om ett exempel på en lycklig stund i ditt liv tror jag väldigt få av oss skulle minnas tillbaka på ett inköp av en konsumtionsvara. Ingen forskning visar heller att människor som spenderar mycket pengar skulle vara lyckligare än den som är sparsam med sina tillgångar. Även om talesättet ” Rikedom ger inget skydd mot olyckor, men jag gråter hellre i en Jaguar än i en buss” kan få oss att le instämmande, så visar mycket forskning på att lycka inte ligger i konsumtion, utan det så banala som förväntningarna innan och minnen av en upplevelse. Shopping, ett ögonblick av tillfredsställelse, javisst – men sen då?
När jag var liten pratade vi sällan om pengar hemma. Det var av någon anledning lite fult att göra det och att fråga vad någon tjänade var nästa lika oförskämt som att fråga vad någon vägde. Jag upplever att det fortfarande finns något skam-och ångestfyllt i vårt sätt att förhålla oss till att prata om vår privatekonomi och våra konsumtionsmönster. Barn födda efter 2010 har knappt sett riktiga pengar, än mindre ägt en spargris som de kunnat hälla varje krona från för att omsorgsfullt räkna och se den bli full. Hur ska man lära sina barn att förhålla sig till något så abstrakt som pengar blivit? Jag har, i ett försök att lära mina barn pengars värde, översatt ett inköp i ”antal timmar mamma måste vara på jobbet för att realisera inköpet”. Jag har också försökt få dem att inse orimligheten i att köpa något relativt onödigt för 200:- när de har 400:- i månadspeng, och att det innebär att de lägger 50% av sin månadsinkomst på något de inte ens behöver.
Ekonomisk ohälsa bland unga är inte bara ett individuellt problem – det växer till ett samhällsproblem. Vad kan vi då göra åt det? Kanske kan vi , genom att prata mer öppet om pengars värde, stötta och utbilda kan vi bidra till en förändring som påverkar hela generationer. Det är viktigt att vi börjar prata om pengar, både i hemmet och i skolan. Genom att diskutera frågor som: Var kommer pengar ifrån? Hur skapas värde? Vad innebär ränta? När är det klokt att spendera pengar? – kan vi ge unga en grundläggande förståelse för privatekonomi. Privatekonomi borde vara en självklar del av utbildningen, lika viktig som matte och svenska. Samtidigt måste företag som erbjuder krediter till unga ta ett större ansvar för sina produkter och reflektera över hur deras enkla lösningar påverkar unga människors ekonomiska situation. Tillsammans kan vi skapa en kultur där ekonomisk kunskap och ansvarsfullt agerande står i centrum.
Förändring handlar om att skapa en sundare relation till saker. Yuval Noah Harari beskriver i sin bok Homo Sapiens hur våra förfäder inte levde sina liv tyngda av ägodelar. Kanske finns det något att lära av dem: att vi inte behöver mer, utan snarare mindre – och att vi istället borde fokusera på det som verkligen betyder något. För det handlar inte bara om att betala av en skuld. Det handlar om att förändra bilden av lycka och ge unga personer möjligheten att känna trygghet, lugn och frihet – utan att behöva “klicka- köp nu - betala sen".
Låt oss börja där, innan skulden växer sig för stor att bära.
/Jenny Frank
