Trumps löftesrika politik kan bara sluta på ett sätt
Amerikanska valet gav republikanerna den efterlängtade treenigheten: majoriteten i senaten och representanthuset tillsammans med den åtråvärda presidentposten. Treenigheten är säkrad till åtminstone mellanårsvalet om två år. Donald Trump har återigen intagit tronen, denna gång med en än mer tilltagen aggressivitet, utökade politiska färdigheter och famnen full av löften att infria till sina väljare. Utgångsläget vid hans övertagande är ett budgetunderskott om cirka sju procent och en rekordstort statsskuld som Biden överlämnar som installationsgåva.
Som svensk och världsmedborgare är det lätt att känna oro. Men en president agerar inte ensam. Runt ämbetet finns en kolossal stab av tjänstepersoner och rådgivare som har kapaciteten att nyansera, verklighetsförankra och göra konsekvensanalyser. Problemet är bara att Trumps agerande både under och efter sin senaste period i Vita huset, gjort att många centrala och erfarna krafter inom republikanska partiet vänt honom ryggen. Inte minst hans tidigare A-team. Av de 65 personerna i den innersta beslutskretsen, som tillsattes av honom själv efter valet 2016, ersattes 92 procent under mandatperioden. Vissa av egen vilja, andra genom Trumps försorg.
Trumps löften om reformer är långtgående och den planerade hastigheten för genomförandet är närmast häpnadsväckande hög. Redan under sin första dag har han lovat att:
Rysslands invasion av Ukraina ska avslutas.
Den största utvisningsprocessen i USA:s historia inleds.
Gränserna till USA stängs. (definitionsfråga, för detta får tolkas som migrationen över gränsen från Mexiko).
Skatten på dricks avskaffas.
Alla federala medel till skolor som undervisar i rasteorier och “transgender-galenskap” stoppas.
Minska antalet restriktioner för gas-och oljeutvinning.
“Inflationsmardrömmen” som Biden och Harris skapat avbryts!?
Detta är bara några av de löften som Trump basunerat ut under sina valkampanjmöten. Personligen tror jag att det finns två helt andra saker han kommer att prioritera högst: att hantera åtalen mot sig själv och benåda en del av sina supporters som dömts för stormningen av Kapitolium 2021.
Vi kan skratta åt galenskapen. Men bakom löftena står nu världens, enskilt, mäktigaste person och vi kan förvänta oss stora förändringar i samband med hans tillträde till det nygamla ämbetet. Inte minst inom områdena skatter och handel. Där förväntas sänkt bolagsskatt och utvidgade skattelättnader för individer inom den tidigare skattelag han drev igenom 2017, Tax Cuts and Jobs Act. Utöver detta ska inkomstskatten på pensioner och sociala förmåner sänkas. Inom handeln väntar tilltagande protektionism med högre tullar på importerade varor, särskilt kinesiska. Kinesiska företag ska vidare beläggas med vissa investeringsförbud i syfte att minska deras potentiella inflytande i USA.
Sammantaget kan man som ekonom bara göra en bedömning. Det ansträngda underskottet i statsfinanserna, som Biden lämnar efter sig, kommer att eskalera och därmed öka statsskulden i en allt snabbare takt. Skuldens räntekostnad är redan idag lika stor som de samlade försvarsutgifterna. Bara ett land i världen kan komma undan med en sådan ekonomisk politik – men USA:s särställning är ingen lag.
Min bedömning är att Trumps reformer säkert kan få fart på BNP-tillväxten i ett kortsiktigt perspektiv (om han undviker de värsta handelsbegränsande reformerna som är direkt tillväxtskadliga). Problemet är bara att tillväxt med lånade pengar alltid slutar på samma sätt. Nödvändig och smärtsam sanering. Ett jobbigt arbete som sannolikt väntar hans efterträdare.
Günther Mårder
