Ligger sanningen i Googels sökhistorik?
Du sitter på söndagskvällen i soffan med din sambo och skrollar slött på läsplattan. Då dyker plötsligt en nyhetsnotis som fångar din uppmärksamhet upp. Notisens avsändare är en svensk nyhetssajt, en sajt som mest troligt har större budget för sökordsoptimering än för journalistiskt innehåll. Att notisen nått ditt flöde är därför inte lika överraskande som rubriken. Den gör gällande att berätta ALLT om DIG. Jag gissar att du precis som jag hade blivit nyfiken på innehållet.
Rubriken löd: Allt om Günther Mårder: Familj, utbildning och lön. Eftersom jag länge varit en offentlig person är jag van vid artiklar även av det personliga slaget. Jag ställer alltid upp på intervjuer och svarar ofta snabbt, spontant och utelämnar sällan någonting. Metoden har belönat sig (eller straffat sig om man så vill) med att jag genom åren medverkat i långt över 15 000 inslag i media. Men ingen av dessa inslag har haft samma höga journalistiska ambitionsnivå som den som mötte mig nu.
Jag klickar på artikeln och möter ingressen: Günther Mårder har blivit känd under epitetet "Sveriges snålaste man". Men vem är han egentligen? Nyheter24 har tagit reda på ALLT det svenska folket undrar över affärsmannen, tillika företagsledaren.
I artikeln får jag reda på att jag och min sambo som sitter bredvid mig i soffan, vi har separerat, ja vi ska både ha hunnit gifta oss och skilt oss under våra sju år tillsammans. Förutom detta så har vi tre gemensamma barn och två bonusbarn (vems bonusbarnen är, är något oklart och framgår ej. Inget av det stämmer. Vad gäller min lön redovisas en siffra hämtad från inkomståret 2020. Att bemöda sig att nyttja offentlighetsprincipen för korrekt information verkar inte vara intressant, även om det är högst ointressant när det gäller en egenföretagare. Artikeln innehöll dessutom ett antal märkliga skrivelser och översättningar som för mig framstod som AI-genererade.
Eftersom nyhetssajten eller journalisten inte bemödat sig med att lyfta lur eller skicka ett mejl för att ställa sina frågor om mitt privat- och yrkesliv så blir min kontaktväg till chefredaktören lite densamma. I ett inlägg på Linkedin ifrågasätter jag seriositeten i artikeln och redaktionens påfallande slentrianmässiga och slarviga användande av AI. Nyhetsajtens chefredaktör bemöter inlägget med: Nej det är inte AI, det är, och jag citerar: ”ett SEO-tänk där de med hjälp av mellanrubriker fångar upp det folk googlar”. Han fortsätter sedan med att be om ursäkt för sin anställdes oförmåga till researcharbete.
Jag ser inte bara ett problem med den här typen av nyhetsrapportering.
Att skapa nyheter enbart utifrån det människor googlar utmanar inte bara journalistikens grundläggande principer, det innebär också att det som fångas upp inte nödvändigtvis är sant eller för den delen särskilt relevant. Den klickdrivna journalistiken som belönas genom trafik har potentialen att cementera falska eller okontrollerade fakta. Just denna artikel är banal och saknar relevans i ett större sammanhang. Men betänk att artikeln hade innehållit felaktiga fakta, i ett ämne eller om en åsikt, med potential att skapa motsättningar eller friktion mellan grupper av människor. Då blir den här typen av artiklar på riktigt ett hot mot vårt samhälle.
I en värld av snabb teknologisk utveckling ställs högre krav på ledare att förstå risker och konsekvenser. Jag är såklart inte emot att medier använder modern teknik för att effektivisera sitt arbete, tvärtom, jag utgår från att de flesta gör det! Jag bryr mig heller inte om vilka verktyg som används för att (åter)skapa nyheter, men jag utgår från att redaktioner fortsatt har ansvaret för att kolla fakta, sanningshalt och korrekthet innan publicering. Detta ansvar kan inte AI, jakten på klick eller annan teknik ändra på.
Günther Mårder
