Gig-ekonomin har förändrat arbetsmarknaden
Är arbetslöshet ett självvalt tillstånd? Jag förstår att frågan kan upplevas som provokativ men låt mig få dela mitt resonemang innan du viftar bort frågan som nonsens eller dömer ut min frågeställning.
Arbetsmarknaden har under 2000-talet förändrats snabbare än någonsin tidigare. Bakomliggande skäl är, bland flera, digitaliseringen som möjliggjort förenklad matchning mellan utbud och efterfrågan inom de flesta områden. Vi kan se det inom handeln där konsumenten, med en hastighet som aldrig tidigare skådats, snabbt kan finna de tillgängliga alternativen för att stilla sina behov. Det gäller på finansmarknaden där köpare och säljare av finansiella instrument fått en tillgänglighet att göra affärer som inte kan jämföras med någonting tidigare i historien. I båda exemplen har utvecklingen haft en positiv konsumentinverkan på pris. Inom dejtingvärlden gäller samma sak. Men en tumme tillgänglig för att svajpa kan den som efterfrågar en partner snabbt matchas med potentiella alternativ. Marknader av allehanda slag har blivit mer effektiva.
Denna utveckling gäller även arbetsmarknaden. För den som vill byta jobb har det nämligen aldrig varit lättare att finna en ny potentiell arbetsgivare. Om man är företagare har den förbättrade digitala matchningen öppnat upp möjligheten att hitta och erbjuda uppdrag som tidigare hade varit närmast omöjliga att finna. Även för den som blir arbetslös har det blivit enklare att snabbt få en överblick över tillgängliga arbeten och de företag som efterfrågar arbetskraft kan enklare nå ut till de kandidater som kan täcka deras behov.
Ovanpå den förbättrade och effektiviserade matchningsfunktionaliteten på fler marknader kan digitaliseringen nämnas som möjliggörare för nya affärsmodeller och utvecklade erbjudanden. På marknaden för arbete ser vi det genom framväxten av gig-företag som via sina plattformar inte bara löser en matchningsproblematik utan även den tuffa prissättningsmekanismen. Modellen för prissättning kan liknas vid ett omvänt auktionsförfaranden. Där vinner den med lägsta budet, eller är snabbast med att ta uppdraget. Med logiken att efterfrågan stiger med fallande pris, kan marknaden för de tjänster som gig-företagen förmedlar, växa så länge det finns en stor konkurrens om att utföra uppdraget åt beställaren. Ju lägre utförandepris desto högre kundefterfrågan.
Utan att lägga några åsikter i den nya framväxande modellen för tjänsteförmedling går det ändå att göra ett antal konstateranden rörande marknadens utveckling och funktionalitet:
Priset för tjänsteutövandet sjunker vilket i sin tur expanderar marknadsefterfrågan, då fler konsumenter blir potentiella köpare.
Nya typer av plattformar breddar utbudet av tjänster som går att köpa.
Behovet och därmed efterfrågan av arbetskraft stiger.
De flesta av tjänsterna kan utföras utan behov av några större utbildningsinsatser.
Prissättningsmodellen på många plattformar håller tillbaka ersättningsökningar till utförarna eftersom principen med omvänt auktionsförfarande eller först-till-kvarn-princip tillämpas för att få uppdraget.
Beskrivningen av utveckling ovan leder till min inledande fråga. Är arbetslöshet ett självvalt tillstånd? Min uppfattning är att så måste vara fallet, givet att det inte föreligger några hinder för att kunna utföra arbetet. I annat fall är arbetslöshet ett självvalt tillstånd. Sedan kan man ha vilka åsikter man vill om gig-ekonomin.
Günther Mårder
