Korta sommarlovet, vår tid är nu!
Den blomstertid nu kommer för alla barn som går i skolan, men tiden är knappast lika blomstrande för oss föräldrar. Närmare tio veckor av ledighet väntar skolbarnen när psalmens sista ton klingat ut i kyrkan under skolavslutningen. Eller inte. I de flesta fall har kyrkorummet fått ge vika för en samlingssal eller ett klassrum, vi vill inte riskera att någon ska bli kränkt. Men oavsett var skolavslutningen sker så kvarstår utmaningen med sommarlovet för oss föräldrar.
Barnen ska enligt lag ha 178 undervisningsdagar per år. Det betyder simultant att barnen inte är i skolan de andra 187 dagarna. Förvärvsarbetande föräldrar har normalt fem till sex veckors semester. Denna differens skapar ett dilemma för de flesta föräldrar som både vill ta ansvar för sina barn och för sitt eget arbete. Jag ser en lösning på dilemmat genom att reformera terminssystemet och bryta upp den hävdvunna logiken för barnens skollov.
Själv har jag medvetet styrt bort alla uppdrag som är komplexa och tidskrävande under den långa period som sommarlovet pågår för mina barn. En relativt enkel övning för mig som är egen företagare och säljer min kunskap och därutöver har en gynnsam privatekonomisk situation.
Desto svårare är det för många företagare eller för alla som uppbär en anställning som styrs av tid och rum i sin leverans. Än värre är det troligen för de personer som dessutom är ensamstående, saknar familj eller släkt i närområdet och har tunna privatekonomiska marginaler.
Den historiska orsaken till sommarlovets längd, hittar vi när vi reser mer än 180 år tillbaka i tiden. Då var Sverige ett utpräglat bondesamhälle och nära 90 procent av alla svenskar bodde på landsbygden och försörjde sig på jordbruk. I samband med att folkskolan infördes 1842 behövdes ett långt uppehåll i skolan. Inte för att barnen behövde vila utan för att samtliga av familjens medlemmar behövdes som arbetskraft under de skörderika sommarmånaderna. Allt i syfte att säkerställa nödvändig föda för årets mörkare och kallare hälft.
“Sommarlovet” var vid tiden för uppkomsten mer att betrakta som ett arbets- och kunskapsläger för barnen. En längre sammanhängande period då nödvändigt praktiskt arbete var tvunget att utföras. Samtidigt som viktiga kunskaper för det kommande vuxenlivet överfördes till den yngre generationen.
I vår tid ser det annorlunda ut. Bondesamhället har sedan länge gjort plats för kunskapssamhället. Urbaniseringen har vidare gjort att befolkningsfördelningen mellan stad och land ser ut nästan exakt som år 1840, fast tvärtom.
Vår tid är nu och inte då, varför det finns flera skäl att reformera terminssystemet. Skolan behöver likt näringslivet tvinga sig till förnyelse för att behålla sin relevans och skapa framtida värde. Initiativet måste födas från politiken, alternativt som en kraft underifrån. Denna krönika är ett försök till det senare.
Jag förstår att skolans renässans inte kommer att bli verklighet genom denna krönikas argumentation. Men det finns gott om empirisk evidens som ger stöd för min uppfattning. Omfattande amerikanska studier med standardiserade tester som genomförts före och efter ett långt sommarlov har givit upphov till forskningsbegreppet Summer Learning Loss. Begreppet beskriver hur barn efter ett långt sommarlov förlorar nästan en månad av kunskapsinhämtning. Allt verifierat genom upprepade tester.
För gruppen lärare borde fenomenet driva dem till vansinne. Föreställ dig att du återkommer till jobbet efter semestern och att en månads arbete var utraderat, borttappat eller förlorat. Varje år! Jag hade personligen blivit galen!
Låt oss ompröva konstruktionen av terminer och lov i skolan utifrån vår tid. Vår tid som är nu.
Günther Mårder, student 2001
