Om bara tillräckligt många tror så blir allt verklighet

Om bara tillräckligt många tror, så blir allt verklighet.

Orden ovan beskriver grunden för hur ekonomiska skiftningar sker som ett resultat av kollektivt förändrade beteenden. Vår framtida ekonomiska utveckling är nämligen avhängd av de gemensamma förväntningarna som du och jag har. När vi tror att vår privatekonomi kommer att utvecklas väl så agerar vi på ett visst sätt, och när vi befarar motsatsen ändrar vi vårt beteende. Samma mönster finns hos företagen.

De senaste årens nyhetsrapportering och uttalanden från ekonomiska beslutsfattare och tyckare har koncentrerats kring ord som: kostnadschock, reallönesänkningar, lågkonjunktur, ränteuppgång, boprisfall och en försvagad krona. Våra gemensamma förväntningar på ekonomin har formats därav och påverkat vår tro, vilket sedan yttrar sig i beteendeförändringar.

Under förra veckan kom ett, för många, efterlängtat besked. Riksbankens direktion sänkte räntan med 0,25 procentenheter. Vår centralbank tog mod till sig och gick före såväl Europeiska Centralbanken som amerikanska Federal Reserve. Men kan verkligen denna marginella sänkning göra någon större skillnad?

Det självklara svaret, baserat på rationella kalkyler, är nej. En sådan marginell förändring av styrräntan har ytterst liten effekt på vår ekonomi. Vi kan dock välja att vända perspektiv och få ett annat svar. Bortom det rationella och kalkylerbara återfinns kraften som kommer då vår tro om framtiden ändrar riktning. Här utgör senaste tiden, tillsammans med senaste räntesänkningen, ett skifte. 

Vi svenska hushåll tillhör gruppen av Europas mest belånade, samtidigt som vår genomsnittliga tid för räntebindning är kortast. Med dessa grundförutsättningar kommer vår framtida förväntan om räntans utveckling ha större påverkan för vår ekonomiska utveckling än i andra länder. Det är skälet till att en minimal förändring av räntan och uttalanden om två ytterligare räntesänkningar under andra halvåret kan göra reell skillnad.

Men skillnaden i plånboken kommer i de flesta delar av landet att vara liten. De stora bolånen som drar upp genomsnittet är nämligen koncentrerade till en mindre grupp. Gruppen består av personer med relativt höga inkomster, stark förankring på arbetsmarknaden, inte sällan ett stort sparande och en bosättning i och kring våra största städer. Vi kan kalla denna grupp för den välmående medelklassen i storstadsområdena. 

Denna grupp har under de senaste åren fått göra stora ekonomiska anpassningar i takt med ränteuppgången. Konsumtion och sparande har dragits ned för att klara kostnadsökningarna för boende, mat och nödvändiga levnadskostnader. I städerna har det märkts hos bland annat restauranger som fått färre besökare och där snittnotan per besök har minskat.  Hos frisörsalonger har det varit längre tid mellan kundernas besök och för alla företag som sålt tjänster med RUT- och ROT-avdrag har en lång tids positiv försäljningstrend brutits när räntan snabbt tickade uppåt. 

Min bedömning är att vi under kommande året kommer att få se successiva beteendeförändringar hos denna medelklass kring storstäderna. Konsumtionstillväxten kommer återvända och göra märkbara avtryck hos de företag som säljer allt som är trevligt, men inte nödvändigt. Medelklassens stigande optimism och tro på framtiden kommer efter hand att smitta av sig ut i samhället med en tilltagande ekonomisk aktivitet som resultat. 

Snart tror tillräckligt många på att den ljusnande framtid är vår. Den verkligheten välkomnar vi!

/Günther Mårder