Sverige behöver en berättelse, fråga våra barn varför
Det är lätt att nonchalera behovet av berättelser. Senaste exemplet fick jag till morgonkaffet i fredags då jag läste Dagens Industris ledarsida. Där påtalas att berättelser varken löser problem eller skapar möjligheter. För politiken är det tydligen för sent med berättelser eftersom folket inte låter sig gripas av dem. Ett splittrat media- och värderingslandskap ska vara skälet. Näringslivet å sin sida riskerar med berättelser att falla i fällan att tala om hur de skulle vilja vara snarare än hur de är. Risken för greenwashing ska också öka med berättelsen som verktyg för förändring. Näringslivet ska, enligt ledarsidan, i stället fokusera på det bästa för kunden, medarbetaren och aktieägaren.
Under en dag delade vi berättelser om vilken framtid vi vill sträva mot. Beskrivningar av kommande tids AB Sverige eller AB Norden.
Argumentationen fick mig att ifrågasätta hur jag, och många med mig, disponerat vår tid under april. För mindre än två veckor sedan var vi nämligen 46 ledare som samlades i ett enkelt timrat hus utan ledningar för el eller vatten på baksidan av Åreskutan. Under en dag delade vi berättelser om vilken framtid vi vill sträva mot. Beskrivningar av kommande tids AB Sverige eller AB Norden. Därefter sökte vi gemensamma nämnare i syfte att samlas kring en framtidssaga som vi tillsammans både vill skriva och leverera på. Enskilt och som grupp. Berättelsen från oss som representerar näringslivet lyfte sig ovanför kunden, medarbetaren och aktieägaren då den tog sikte på vårt gemensamma samhälle.
Efter den inledande dagen förflyttades vi till modernare och större faciliteter då 800 delegater anslöt till det som kommit att kallas Nordens Davos. Under tre dagar avhandlades drygt 60 olika programpunkter där långt över 100 ledare förde gränsöverskridande scensamtal om utmaningar, möjligheter och lösningar på centrala frågor för vårt samhälle och Nordens konkurrenskraft. Tillsammans med Dagens Industris Ida Hansson Brusewitz och Pontus Herin hade jag förmånen att få leda samtalen på scen under Åre Business Forum. En gemensam nämnare för samtalet både på och utanför scen var viljan att formeras och ta sikte på en högre målbild bortom varje enskild ledares unika egenintresse. En berättelse med ett eftersträvansvärt syfte.
Vill man förstå oss människor och vinna insikter om våra grundläggande känslor, behov och drivkrafter kan man med fördel studera barn.
Företag och politik kan inte bara begränsa sig till att förklara vad och hur de gör. De måste också förklara varför! Om handling inte sätts i ett sammanhang går det näppeligen att väcka engagemang för uppgiften. Vill man förstå oss människor och vinna insikter om våra grundläggande känslor, behov och drivkrafter kan man med fördel studera barn. Ett otvagat barn är nämligen renare på insida än en på ytan tvådd vuxen. Detta blir överdrivet tydligt i barnets närmast gränslösa sökande av det bakomliggande skälet till vad som ska göras och hur det ska utföras. Det yttrar sig genom en lika enkel som självklar fråga från barnet: Varför?!
Varken ett barn eller en vuxen vill begränsas till en instruktion om vad de ska göra och hur det ska ske. De vill veta – varför! Det är där berättelsens kraft kommer in. Frågan om varför ger möjlighet att sätta det framtida målet, och handlingarna fram till dess, i en kontext som föder längtan och mening. Just detta är viktigt för att få grupper att samverka och ge motiv och mening till enskilda uppoffringar. Allt i syfte att nå berättelsens eftersträvansvärda slutmål.
Berättelsen behöver få oss att agera samfällt i en gemensam riktning mot ett mål vi gemensamt vill uppnå.
Jag kan bara konstatera att Sverige och Norden behöver en stark berättelse och det är du och jag, tillsammans med alla andra, som behöver författa den. Berättelsen behöver få oss att agera samfällt i en gemensam riktning mot ett mål vi gemensamt vill uppnå. När vi gör detta frigörs en kraft som närmast är ostoppbar. Fråga mig gärna varför!
Günther Mårder
