Det är roligare att dansa utan att pausa
Jag läste nyss att Tidö slott är stängt för renovering. Symboliken är svår att ta miste på nu när det snart är dags för höstbudgeten. Ordet renovera är sprunget ur latinska ordet renovare som betyder att förnya.
Den 20 september tar finansminister Elisabeth Svantesson budgetpromenaden till riksdagen. Vi har haft några klassiska budgetpromenader genom åren. Minns ni när Bosse Ringholm fick tårtan i ansiktet? Eller när Pär Nuder ville visa att Sverige var ett framtidsland genom att… bränna budgeten på en CD-ROM!? Om nådiga luntan levereras via usb-minne, rymdraket eller pergamentrulle är än så länge oklart, och ärligt talat så ska innehåll premieras framför form.
Nu är vi många som förväntar oss konkreta reformer för ett bättre företagsklimat. Tyvärr är det en lågoddsare att det istället kommer att fortsätta levereras defensiv ekonomisk politik tillsammans med det ständiga uttalandet om att “finanspolitiken inte ska elda på inflationen”. Utan redovisning av orsakssamband. Missförstå mig inte, en budget för riket är alltid svår att få ihop. Särskilt när en regering måste beakta krav från nödvändiga samarbetspartier.
Men landets företagare behöver nu få se en långsiktig förnyelseplan som de kan tro på. Tidöavtalet lade grunden till Kristersson-regeringens första år vid makten. Ett år där, om vi ska vara ärliga, det inte genomfördes några betydande förbättringar av förutsättningarna för näringslivet. Danstillståndet försvann (eller gjorde det det?), men det är väl i stort sett allt. Nu har det förhandlats med Sverigedemokraterna igen, och ge det ett halvår så drar förhandlingarna igång igen inför nästa avtal. Dansa. Pausa. Sveriges företag hamnar i kläm när det är inbyggt i systemet att det behöver göras diverse utspel och förändringar på årsbasis.
Men har vi skäl att ändå känna hopp? Läser man om Tidöavtalets ambitioner kan vi se att flera positiva processer har påbörjats, men att det är långt kvar. Den första reformen som nämns är ”Lägre administrativa kostnader för företagen”. Det har än så länge inte resulterat i något konkret. Det finns ambitioner på skolområdet om att ”tillvarata mångfalden av utförare” och att ”utveckla rätten att välja skola”. Tyvärr verkar fokus där ligga på den pågående vinstutredningen. Punkterna om sänkt ISK-skatt och förbättrade villkor för personaloptioner, som är viktiga för företags kapitalförsörjning och kompetensförsörjning, är det än så länge tyst om.
Så vad ska vi tro om det kommande avtalet, ”Tidö 2.0”? Förutom den redan annonserade sänkta skatten på drivmedel och ett jobbskatteavdrag blir det säkert en hel del om säkerhetspolitik, trygghet och ekonomiskt ansvarstagande. Vi vet ju redan att den årliga justeringen av gränsen för statlig inkomstskatt kommer att pausas nästa år. Det öppnar en obehaglig dörr. Framtida regeringar kommer betydligt mer lättvindigt kunna göra avsteg från vad som borde vara förutsägbara regler. Det gör det ännu svårare att jobba långsiktigt som företagare i Sverige.
Inflationen är ett ständigt återkommande argument för varför inget händer. Men vet ni vad som är inflationshämmande men också konstruktivt?
Sänkt arbetsgivaravgift och sänkt elskatt, vilket är två frågor som har drivits hårt under min tid på Företagarna. Inflationen är dessutom på väg ner igen nu, vilket gör att regeringen förhoppningsvis snart vågar dansa utan att pausa.
Günhter Mårder
